En fiskrök består av tre delar; eldstad, rökrör och rökhus. Värmen och röken stiger uppåt, så eldstaden bör placeras lägst och det liggande rökröret bör luta uppåt mot rökrummet. En rökugn kan byggs i många olika material och utföranden. Här är tre varianter:

Murad rökugn

 

Här består eldstaden av en stadig plåtlåda med måtten 40x40x40 cm. Den har en järnlucka med en reglerbar luftventil. Rökröret är ett så kallat spirorör i plåt, egentligen är avsett för luftventilation. Diametern är 15 cm och längden 1,5 m.

Rökhuset är murat av tegel och har måttenca 75x75 cm. Höjden är ca 1 meter. Som grund ligger en 10 cm tjock betongplatta, gjuten direkt på mark. Ett plåtlock med handtag ligger överst och på ena sidan av rökhuset är ett hål borrat för en stektermometer. Fisken hänger i rostfria trådar inne i huset.

Vid rökning tänds en hög med torr finkluven ved inne i eldstaden. När elden brinner stadigt stryps tilluften med dragspjället i luckan. Frånluften regleras med locket i rökhuset. Underskottet på syre ger riklig rökutveckling. Den sparsamma elden underhålls med vedpinne då och då.

Plåttunna på betonggjuten grund

 


Det här är en betonggjuten eldstad, som har en järnlucka med reglerbart luftspjäll. Rökröret består av ett betongrör som går in i en rund betonggjuten grund. På grunden står rökhuset som är en plåttunna/ tomfat. I botten på tunnan är ett antal hål gjorda för att sprida röken. Mitt på plåttunnan finns ett hål för termometern och upptill är hål gjorda i sidorna för ståltrådshängare. Ett trådgaller kan också användas för liggande fisk. Överst ligger ett trälock.

Enklaste varianten - trätunna

 

En mycket enkel fiskrök kan du göra av en gammal trätunna. Den har sågade spår i överkanten där det ligger armeringsjärn. På järnen hängs fisken i rostfria ståltrådar (gamla cykelekrar). Elda på en stor, flat sten direkt på mark och när det blivit en glödbädd lägger du lite enris på glöden och ställer tunnan över glödbädden. Stenens ojämnheter ger lagom tilluft. Obs! Tänk på att inte placera tunnan på berg- eller stenhäll. Då kan berget spricka och få oreparabla skador